Idag på eftermiddagen fick vi ett samtal om att ett par
byggarbetare som jobbar med kyrkan i Årsta hade lämnat in en katt
som liknade den på alla lappar vi satt upp i Årsta. Jag åkte dit
direkt, pappa följde med...Det var så nervös, jag kände på mig att
det skulle vara Charlie...Och det var det!!! Jag började gråta,
glädjetårar mest, men även lite ledsna, eftersom han såg så svag
och tunn ut. Stackarn var jätte uttorkad och orkade inte ens stå
upp!
Kelade med honom en stund innan han skulle in och få dropp och
all den vård han behövde.
Läkaren skulle kolla på ett blodprov om det var okej värden,
eller om det skulle vara bäst att låta honom somna in. Men eftersom
ingen ringt ikväll så är jag ganska säker på att de värdena var
okej. Jag är så glad och lättad!
Det har varit så jobbigt att inte veta var han har varit, eller
vad som hänt honom. Jag vet ju fortfarande inte det, men nu vet jag
iallafall att han lever och var han är!
Tack till ALLA som brytt sig,
letat, hoppats och önskat att vi skulle hitta vår lilla
älskling!!
(Bilden är från sjukhuset idag.)